En handfull länkar 2026:01
En konstitution för AI, agenter som är lösa och lediga och gör sin egen grej respektive mycket annat.
Hej. Och Gott nytt år. Det har gått en månad till och med. Förutom att mycket annat händer så har jag delvis blivit lite mätt på läsning. Det är lite för mycket. Det är lite för ostrukturerat. Sen har jag försökt att hantera Apples nya mailsortering, vilket gör att jag oftast känner att jag missar saker snarare än att det hjälper mig.
Sen är jag gubbsur över att Google Gemini inte kan göra en smart och smut form för att jag ska kunna referera till mina Substack-poster utan att behöva typ skapa en mängd Excel-sheets med URL och innehåll.
Sen skulle jag aldrig byta ut min ekonomiassistent mot ett AI. Aldrig i livet.
Jag borde däremot skaffa mig en sån där assistent. För att hantera mig lite bättre. Vilket jag också skriver om nedan: hur många testar en assistent som ges mycket plats och mandat. Är det bra? Är det dåligt?
Jag tycker det är intressant. Men precis som när det gäller en mänsklig virtuell assistent så har jag svårt att investera i det här. Det kräver dels pengar som jag inte riktigt just nu känner att jag har, dels kräver det ganska mycket av mig. Både tålamod att tinkra med uppsättningen och nån form av idé om vad jag ska använda det till.
Samtidigt jobbar jag vidare med att utbilda och utveckla sociala medier för många och det är ibland en märklig känsla att läsa om hur långt vi tänker och att vi ändå många gånger tänker på sociala medier som om det fortfarande var år 2022.
Förändringen som skett och som pågår är den största jag varit med om under de 19 år som jag jobbat med sociala medier. Men jag är inte helt säker på att alla är med på det: från räckvidd till retention, från engagemang till relevans, från att bli sedd till att bli vald. Det blir mer och mer solklart att strategierna behöver ses över. Lösningar som vi valde för fem år sedan håller inte längre.
(På tal om strategi så kör jag och Sarah vår kurs Bygga varumärke i sociala medier där det här självklart har en central plats.) Om du vill hänga med oss i tre dagar i början av mars på Berghs så anmäl dig nu)
Jag skrev en text som aldrig blev riktigt klar alldeles vid årskiftet om hur jag ser på där vi är just nu (var just då):
Vi är mitt i ett skifte där synlighet inte längre primärt skapas i flöden eller via länkar, utan i mötet mellan mig och ett promptfönster. Mer och mer ofta kommer AI-gränssnitt som sammanfattar, väger och filtrerar ge oss bitar av den värld som vi ska förstå. Det gör att innehåll inte bara måste vara bra utan också begripligt och användbart för maskiner. Samma sak sker med sociala medier i och med de nya algoritmerna där nätverk byts ut mot probabilitet.
Samtidigt håller stora delar av innehållsproduktionen på att bli… trivial. Text, bild, video och till och med röst kan genereras i snart sagt en industriell skala. Det behöver personifieras; det behöver vara användbart på olika sätt. Det betyder att strategi, vinkel och berättelse har blivit helt avgörande. När alla kan producera är det bara de som har något att säga eller de som kan paketera det som kommer att spela roll.
PR och kommunikation rör sig därför mot en mer systematisk och mätbar storytelling. AI gör det möjligt att följa hur budskap faktiskt sprids, tolkas och förändras i realtid. Behovet ligger inte i att synas utan i att väljas.
Det här är inte en fråga om att ”använda AI”. Det är en fråga om att bygga kommunikation som fungerar i ett ekosystem där både människor och maskiner avgör vad som får genomslag.
Vad är ”liquid content”? Det är i grunden vad Tomas Seo pratade om redan 2024: att inget vi skapar är slutliga produkter utan snarare information som omvandlas utifrån varje användares specifika preferenser, behov och outputmöjligheter. Digiday har skrivit en bra genomgång av var vi är idag när det kommer till liquid content, och det är onekligen intressant att se att samma vilsenhet och fragmentarisering ser man idag bland medier som när sociala medier kom.
Samtidigt är det här redan idag nödvändigt för vilken content-skapare som helst: att inte bara klippa och klistra in samma innehåll på alla kanaler utan optimera det för varje kanal, optimera det för varje målgrupp. Det är svårt nog för många. Och här kommer AI. Visst kan AI göra mycket själv: i princip kan man tänka sig att det innebär att du skriver en enda sak och sedan omskapas detta utifrån vem jag som mottagare är, var jag befinner mig, var jag möter dig. Problem med såna saker som upphovsrätt, upphovsmannens idé osv visst - men generellt: personalisering fungerar. Det är bara att vi tenderar att vara lite lata eller inte ha resurser.
Ett krasst uttalande från Marcel Semmler på Bauer Media: ”If publishers don’t adapt to that reality, their content doesn’t disappear, but it becomes invisible. It still creates value, but somewhere else. What publishers should be doing now is not chasing the next format, but investing in foundations. Structuring content more deliberately. Being clearer about intent. Separating knowledge from presentation.”
Men någonstans i det här finns det också en fundering över vad som förloras: context ibland, intentionen, vilken i sig skapar förståelse och kanske också autenticitet. Vill vi ha innehåll som är perfekt personifierat?
Clawbot, Moltbot och nu OpenBot. Det har fått en del av mina vänner att gå bananas. Möjligheten att verkligen testa gränserna för agentisk AI, hemma. Min vän Peter har Puck som fått både eget Apple ID, eget kreditkort och skriver en egen blogg. Tomas Seo funderar över sig själv som ledare i relation till sin agent. På Threads diskuterar man säkerheten; har vi blivit omsprungna? Och samtidigt hela AIs framtid i ljuset av en open source-applicering. Till på köpet har de (Moltbotsen) skapat sig en egen Reddit där botarna diskuterar problemet med sina människor och annat.
Jag har lite svårt att tycka om det här. Jag tycker det är superspännande, lite otäckt (inte minst Pucks blogg som känns väldigt…mänsklig), men samtidigt blir jag lite trött och är glad att jag har vänner som testar det här, för jag har inte riktigt det drivet.
Det jag dock tror vi ser med Openbot är s a s agentikens MySpace. Tidig, lätt oklar, fantastisk wow-känsla, för vissa en riktig boost. Och något att titta på för att förstå framtiden; den kommer inte att se ut så här, men den kommer att vara så här. Det kommer komma mycket mer strömlinjeformade möjligheter att sätta upp agenter. Det kommer vara mindre ”mysigt” och early adopter-tokigt men också integrerat i det mesta vi gör.
Det kommer gå fort och därmed behöver vi både som individ, organisation och i slutändan samhälle hitta förhållningssätt och förståelse och egen taktik för att inte hamna i clinch med eller avgränsa för mycket.
Fastnade vid en passus i Henrik Sjödins Insiktivt:
Vilket är det vanligaste yrket? Bland kvinnor är det undersköterska inom hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende, med nästan 112 000 yrkesverksamma. Därefter följer grundskollärare, barnskötare och butikssäljare. Bland män är mjukvaru- och systemutvecklare vanligast, följt av lager- och terminalpersonal, företagssäljare och lastbilsförare. (Källa: SCB)
Det är i ljuset av AI ganska intressant att det jobb som är vanligast bland män är det som fortast kan bytas ut i stora delar av AI. Vi ser det redan idag med släpp från Claude Code, Gemini och för att inte tala om Loveable: om du inte jobbar på en nivå där du har beslutanderätt, jobbar med arkitektur m.m. så är det stor chans att du inom kommande år kommer att bli avhängd. Som man. Inom IT. Att nummer två också är en grupp där automatiseringen går ganska fort, liksom att nummer tre på många sätt redan förändras snabbt, innebär onekligen en intressant insikt. Bland kvinnor finns inte alls samma sak.
Det här gör samtidigt att AI kommer att vara politiskt sprängstoff, kanske redan i valet 2026. Mängden män som känner hur verkligheten gungar under fötterna, från att ha varit eftersökta och skrattat hela vägen till banken under nittiotalet och delar av 00 och 10, är nu utsatt för en veritabel attack. Det är inte utan att jag förstår den utveckling som vi ser både globalt och även nationellt: en gigantisk förändring i hur kvinnor och män ser framtiden och därmed vad de väljer i form av politik.
I en minst sagt besk op-ed så noterar AJ Dillinger i Gizmodo att när vi nu har ett vansinnigt pengarace runt AI så har AGI-diskussionen mer eller mindre försvunnit. Tanken på ett AI som på nåt sätt skulle trumfa vår intelligens spelas numera ned och fokus är mer på att skapa ett AI som kan säljas och ge tillbaka på de gigantiska investeringar som görs.
Det är kanske inte så konstigt, men samtidigt också problematiskt om vi tänker att det finns ett AGI i framtiden. För beroende på vilket scenario vi väljer så riskerar det ju därmed att bli något som inte är reglerat alls. Eftersom vi inte har tänkt på det på ett tag. Självklart pågår en övergripande utveckling av reglering - en bra översikt finns hos unifiedhub - men det handlar också om hur narrativet drivs.
Samtidigt kan jag tycka att det visar på en ganska stark mognad av branschen: vi pratar inte om metafysik längre utan om vad AI-tekniken faktiskt ska användas för och hur vi får ner både kostnader och resursanvändning samtidigt som användningen skalar både i mängd och i kvalitet.
VD för Antropic har själv menat att AGI är ett dåligt namn för det vi kanske kommer att se i framtiden. I en lång text (som vanligt) driver han fram ett antal fragment av en möjlig framtid där vi står inför en helt ny utmaning som civilisation. Maskiner och människor måste leva tillsammans.
Han ser fem risker: när AI börjar agera själv och blir mer och mer autonom. Det innebär helt enkelt att AI också kan vara långsiktig, kapabel att manipulera och koordinera. Det innebär inte att AI i sig är ”intelligent” i meningen av ett AGI utan att problemet är om det sker medveten eller omedveten felinlärning: helt enkelt ungefär som människan. Och på samma sätt så är människan den stora risken i framtidens AI: missbruk av superintelligens innebär att vi får en krigsliknande situation där AI skapar potential för diktaturer. Eller slå ut så mycket av samhällets ekonomiska och infrastrukturella resurser att det samhälle vi känner inte längre är hanterbart. I slutändan menar han också att snabbheten är en risk: även om vi ser god utveckling så kan den gå för fort.
Amodei menar att problemet är att vi ser AI som en logisk maskin när den, genom att ha tränats på all mänsklig erfarenhet, blir en ganska fragmenterad psykologisk mekanism.
Det är en intressant text och fr a då den kommer från en VD på ett av de stora bolagen. Tanken runt deras Constitutional AI är i grunden intressant, men eftersom den bygger på både att träna AI på ”rätt” värderingar och på transparens. För om den stora risken snarare är missbruk än att en AI plötsligt blir Skynet så är frågan: vems värderingar och vem avgör transparensen.
Som delvis ett svar på det ovanstående kan man titta på hur Antrophic väljer att transparent lyfta den ”konstitution” som ligger till grund i utvecklingen av Claudes modeller. Förklaringen till konstitutionen är läsvärd och lyfter att det Antrophic vill är att skapa modeller som är säkra, etiska, som följer de regler som satts upp och som är genuint hjälpsamma. Modellerna ska tränas att i varje konfliktläge utgå från dessa och inget annat.
Det som är spännande med själva konstitutionen är att den ju är skriven för Claude. Inte för människor utan för själva maskinen. Den är lång och utifrån tanken om att modellen måste ”förstå” kontexten mycket ingående beskrivande runt varför något är och inte bara vad som ska vara.
Båda är mycket läsvärda faktiskt.
Nästa brev kommer vara så gott som helt dedikerat till sociala medier. Jag är nyfiken på vad W kommer innebära, om det ens blir verklighet. Men som någon mig närstående sagt: vet när du ska sluta. Så nu slutar jag det här brevet.
Tack för nu.
Oroande utveckling med tanke på incel culture….
Som alltid intressant läsning med mycket grund för reflektion och eftertanke. Men också för att sätta fart på en del områden, som en strategi för sociala medier som faktiskt ligger i tiden. Men också otroligt intressant spaning detta med kvinliga respektiva manliga yrken kontra AI och automatisering. Jag har inte alls refelekterat över detta men det är ju väl värt att lyfta då det är stort.
Tack!