En handfull länkar 24:50
Allt från att lära sig prompta rätt, manosfären, sociala media managers som jagar content till nya influencers i Gen Alpha.
Det är mycket nu. Eller får man säga det? Pågår en liten diskussion på LinkedIn runt om att det inte är ok att säga att man har mycket att göra. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till en sån sak. Jag har mycket att göra. Jag är superglad för det. Men självklart måste jag då säga nej till vissa saker. Det är ju ändå rätt normalt och inget att skriva en kränkt LinkedIn-post om (jag vet att jag ”subtweetar” nu men känns lite som att den posten inte behöver mer trafik eller uppmärksamhet).
Slut på gnäll.
Det är snart jul. Jag har precis som Christian von Essen en fullkomligt icke-planerad planering för nyhetsbrevet så kanske kommer det nyhetsbrev under de kommande veckorna eller så gör det inte det. Beror lite på ork, lust och det här med tid.
Det är snart vårtermin. Jag kommer som vanligt att sätta ihop en föreläsning som spanar på 2025 när det gäller sociala medier men också addera influencer marketing och självklart relevanta AI-fenomen. Jag vet att den brukar uppskattas av byråer, kommunikatörer, marknadsavdelningar och kommunikationsavdelningar. En timme så kundfrukost, avdelningslunch eller kanske som start på en kick off. Hör av er så berättar jag mer.
För er som är med i marknadsföreningen i Uppsala så kommer ni få den till livs den 23 januari.
Och ni som vill gå min och Sarahs Berghskurs om att bygga varumärke i sociala medier i början av februari - se till att anmäl er; förra veckan hade vi en kurs som hade kö 🙂
Slut på sälj.
Veckans nyhetsbrev är verkligen lite gott och blandat. Nån gång ska jag bli bra på att tematisera nyhetsbreven mer än sporadiskt. Den här gången är det inte. Samtidigt tänker jag att ni är mer än 1000 som prenumererar och många av er öppnar det också 😉 och ni har olika intressen: alla är inte AI-frälsta, en del är inte sociala media-arbetare osv. Eller så är det bara att jag skyller på att jag är så fragmentariserad i mina egna intressen.
Jag hade för övrigt en idé om att veckans nyhetsbrev skulle i princip bara innehålla en länk. TIll Dekaminskis senaste nyhetsbrev och så skulle jag reagera, iterera och tänka runt det. Så blev det inte. Men jag tycker det är värt att läsa: alla tre huvuddelar han skriver om är viktiga.
Slut på småprat.
---
Memes. Detta märkliga fenomen som konstant gäckar oss; har man förstått ett meme så kan man ge sig den på att nästa kommer kännas oförståeligt. En viktig del av internetkulturen, och oerhört hållbart gentemot försök att approritera dem till marknadsföring, kanske att marknadsföring i sig själv många gånger känns som memes. Nathan Allebach har gjort en historisk genomgång av memes. Det är en rolig och inte minst nostalgisk läsning. Men också insikten om att memes utvecklats från en oskyldig underhållningsform till en del av påverkansarbete från olika grupperingar, och därmed en del av ett politiserat samtal på nätet.
AI kommer att tvinga webbläsaren till nästa stora förändring - och det kommer innebära ett helt nytt sätt att använda webben. Om Malik skriver en lång essä om webbläsare med utgångspunkt både från AI men också VR och AR (gissningsvis sitter han och skriver det i sin Vision Pro). Webbläsaren har egentligen inte förändrats speciellt mycket sen Mosaic, och webben bygger principiellt fortfarande på att hitta, läsa och dela dokument. Adderar man sedan vad ChatGPT eller andra tjänster ny gör är att sammanfatta de dokumenten.
Malik ger inte så många framtidsscenarier utan konstaterar mest att webbläsaren måste förändras när Internet förändras. Kan det handla om hur webbläsaren ARC fungerar? Eller handlar det om att koppla samman fediverse-protokoll (ja, det finns ju tyvärr flera) med ett eller flera LLM - och på det sättet personifiera uppplevelsen bortom dokument-avgränsningen? Vi vet inte. Jag tycker det blir intressant att koppla Maliks text till ett par texter som jag tidigare tipsat om från Tomas Seo: dels den som att maskiner kommer skapa innehåll för maskiner respektive att framtidens innehåll kommer vara extremt personifierat.
Jag funderar mycket över personifiering.
Det är nån form av helig gral för oss marknadsförare. Problemet är lite att det samtidigt är ett ganska enögt individfokus i den synen; neuro-marketing mot enskilda personer. Uttryckt i önskningar om relevans från reklamtrötta fokusgrupper och våta drömmar om högsta ROAS från datadrivna performance-aktivister. Självklart finns det starka indikationer på att personifiering är bra.
Vi gillar det som berör oss, vi kopplar oss till sånt som känns familjärt och även om vi ibland övertrasserar tron på val som gjorda utifrån medveten relevans (system 2) så självklart; en väl gjord personifiering innebär snabbare konvertering och tidsvinst för alla.
Samtidigt är vi inte bara oss själva nog som individer. Vi är sociala varelser, vi delar saker för att bli omtyckta och känna oss tillhöriga. Vi följer andras exempel för att bli lyckligare men lyckan handlar ofta om just att vara en del av ett sammanhang med andra personer. Religion är inte en individbaserad handling utan lika mycket en social konstruktion för ett fungerande samhälle.
Jag tror vi kan gå fel när vi bygger strömlinjeformade personifierade system för information och kunskap; de kan komma att upplevas både skrämmande (”de vet för mycket om mig”) och avgränsade (”jag vill veta mer”). Rädslan har vi redan sett manifesterad i det konstant debunkade ”Facebook avlyssnar min telefon” som ändå fortsätter vara en ”sanning” för många (detta trots att vi kan hitta Pegasus i telefoner men inget från Facebook - jag fattar inte hur folk får ihop det).
Vi ser det också i upplevelsen av och delvis mätbara förändringen i kunskapsnivå som fått nån form av sammanfattning i att årets nyord bland annat innehåller termen ”brain rot”. Den sekundära kunskapsinhämtningen, den sociala inputen försvinner desto mer strömlinjeformad och personifierad vår information blir. Algoritmerna innebär att vi får det vi vill, men inte nödvändigtvis det vi inte visste att vi ville ha.
Många kreatörer och andra satte i halsen när Tomas Seo på Unconference AI tidigare i höst pekade på att allt content är rådata. En tanke jag i grunden gillar och skrev om här och som jag numera använder något reviderad när jag och mina kunder pratar plattformar och innehåll. Dock tror jag att tanken att allt detta innehåll kommer att filtreras helt till en personlig output inte är något som alla vill ha. Inte minst när det kommer till konst, litteratur och sånt som bygger på att (tillsammans) konsumera någons verk. Jag tror vi snarare behöver titta och prata om originalitet och originalets magnetiska sfär än det mer fluffiga ”autenticitet".
Innebär detta att AI blir oanvändbart? Nej, inte alls. Men jag tror att vi hela tiden måste särskilja på vad vi vill ha och vad vi kan.
Jag älskar sociala medier. Åtminstone den mesta tiden. Jag har haft det som jobb sen 2009, mer eller mindre på heltid. Så ja, jag älskar sociala medier. Ibland kan jag bli lite trött på det men jo. Vilket kan vara en fara, åtminstone anser Appleby det i sin långa artikel i nyhetsbrevet. För som han ser det är det alltför många som älskar sociala medier på fel sätt. Content för contents skull, likes för likes skull är inte vad sociala medier behöver: ”our whole job is to drive cultural interest in our brands & products, not just cultural interest in our content—an important distinction.”
Under alla år vi utbildat och arbetat så har Sarah och jag alltid reagerat över att många företag använder argumentet ”vi anställer en ung person, de kan ju sociala medier” och jag såg idag en liknande argumentation från en ung person på LinkedIn som menade att ungas fördel är att ”de är uppvuxna med digitala medier”. Problemet är ju att för att göra sociala media marknadsföring så måste man förstå så mycket mer.
En person som jobbar med sociala medier behöver självklart älska det. Och vara bra på just sociala medier - för det är en komplex best man har att göra med. Men det räcker inte. Saker som förståelse om konsumentbeteenden, förståelse för både marknadsföring i stort och kommunikation i stort är oerhört viktigt. Kanske viktigare än att förstå det tekniska i en Reel. Att förstå hur man faktiskt mäter framgång och effekt, inte bara stirra sig blind på räckvidd och engagemang.
I våra kurser gör vi en genomgång av varumärkesmarknadsföring: grunden. För ska du bygga något på sociala medier måste du förstå vad det är du bygger. Både det övergripande och det specifika måste kopplas ihop när det kommer till att arbeta med sociala medier. Att bara göra bra content är inte nog.
Trumps vinst och insikten att den i mångt och mycket beror på den starka ”manosphere” som har ett antal starka influencers inklusive Joe Rogan, innebär att många marknadsförare som arbetar med influencers behöver fundera över hur man ska förhålla sig till den nya delen av influencer marketing. Digiday har pratat med flera byråer som funderar över hur ett varumärke kan hantera en grupp influencers som är både högljudda, politiska, inte sällan driver alternativa ”sanningar” om världen men samtidigt har en oerhört stark impact på vissa målgrupper.
Det här kan antagligen förändra bilden av och vårt arbete runt influencer marketing. Från en tid där influencers ofta valde att inte uttrycka starka åsikter, särskilt inte i politik, väl medvetna om att det kunde kosta dem mycket i samarbeten. Plötsligt står vi inför ett skifte där influencers på ett helt annat sätt driver agendor och kan påverka politiska val - och därmed blir varumärken som vill arbeta med influencers ännu mer utsatta och beroende på samarbete kopplad till en viss åsiktsriktning.
Det här är inget nytt men det nya handlar om att om vi tidigare spenderade sourcing-tid i att titta om en potentiell samarbetspartner har ”lik i lasten” så är vi på väg mot en tid med influencers där ”liken i lasten” är deras USP. För varumärken som vill förhålla sig så neutrala som möjligt, och samtidigt behöver arbeta med purpose-teman som DEI och sustainability, och samtidigt har en målgrupp som finns inom och i närheten av manospheren får stora problem att balansera rätt.
Ett enkelt argument vore att ”gör det inte då” men i en tid där vi ser både reklamblindhet och -trötthet, inom stora grupper minskande tro på institutioner och traditionell journalistik så blir creator first-strategi ett starkt behov. Men också ett mycket mer komplext pussel att lägga och ett riskfyllt spel att spela.
När man läser ovanstående så kan man undra om det ens är lönt att bygga varumärken i sociala medier. Enligt Sprouts undersökning som refereras av Marketing Dive, så är det ändå det: användare interagerar med varumärken på sociala medier och antalet interagerande ökar.
Håll i hattarna för nu kommer Gen A-influencers. Gen Z börjar bli gamla, och tweens är på sociala medier och följer influencers minst lika mycket som generationerna innan. Marketing Brew har en intressant artikel om hur vi både ser hur äldre influencers influerar yngre tonåringar men också hur barn blir influencers gentemot andra barn. Varumärken förhåller sig lite olika mot det minst sagt: såna som Dove m fl gör kampanjer mot utvecklingen av att 10-åringar skaffar sig hudvårdsrutiner medan andra varumärken jobbar både med att informera föräldrar om vilka produkter som passar för barn men också glider mer och mer över att prata med barnen själva via organiska inlägg - eftersom få länder tillåter köpt reklam mot barn. Skrämmande? Oundvikligt? Logiskt? Välj själv.
This is not for the faint-hearted. Jag borde ju anat att Niklas Derouche hade ett nyhetsbrev. Men när jag slutligen hittar det så inser jag att det sannerligen inte är för alla. Men det är hög nivå och så många lager i det han skriver att det är värt att prenumerera på. Det är verkligen så att nyhetsbreven är de nya bloggarna. Den såg jag faktiskt inte komma.
En sak som många funderar över när det gäller att börja med AI är känslan av att inte veta hur man ska göra eller förhålla sig till AI i vardagen. Jag har föreläst en del i just det för jag tror det viktiga ligger inte i att jaga varje ny teknisk innovation utan börja med att hitta ett tryggt och fruktbart sätt att använda och samarbeta med ett AI. Artikeln ”Getting started with AI: Good enough prompting” av Ethan Mollick är utmärkt att använda sig av där han fastställer att ”treat AI just like an infinitely patient new coworker who forgets everything you tell them each new conversation.” och ger ett antal riktigt smarta sätt att utveckla ”promptandet" utan att behöva hänge sig åt "prompt engineering”.
Det var allt för den här veckan. Eller det här nyhetsbrevet eftersom, som sagt, jag ju inte har en aning om när nästa kommer 🙂 Så för att vara på den säkra sidan önskar jag er alla en god jul och ett gott nytt år.
Deepedition är i år igen glada att vara sponsor för Team Rynkeby. I år sponsrar vi ”Europalaget” som Sarah cyklar för. Från norra Italien, över alperna, till Paris. För varenda unge med svåra sjukdomar. Håll utkik här och på deras Linkedin eller Instagram hur du själv kan stödja insamlingen.